Naturlig kärlek

14+0

Igår råkade jag fånga en bild som man verkligen inte ser varje dag. Se själva!

Annons

Migrän

13+5

Jag har i rätt många år haft migrän till och från i perioder. Började med akupunktur för några år sedan och märkte effekt, men det som gjorde störst skillnad var att sluta med p-piller vilket jag också gjorde för några år sedan. Sedan jag blev gravid är migränen tillbaka med besked och jag inser tydlig att det är hormonerna som påverkar. Efter att haft ont i huvudet i princip sedan i fredags kväll ringde jag till HC igår för att få en tid för att prata lite medicin. De gav mig en tid den 4 augusti. Inatt kunde jag knappt sova pga av värk och Alvedon (det man är hänvisad till som gravid) på kvällen och en till vid fyra på natten hjälpte inte. Imorse ringde jag till HC igen, efter att förökt med diverse privatpraktiserande läkare på semester, och sa att ”Detta funkar inte längre, jag har konstant ont i huvudet” och vips så fick jag en tid kl.15.20. (Inser att man nog måste släppa sitt ”trevliga, tillmötesgående beteende” och ”kräva” att få komma för att få en tid). Iaf så träffade jag en läkare som efter diverse tester tog upp sin FASS och medgav att det inte är lätt… Inga receptbelagda migänmediciner är ok för gravida. Ipren som jag ätit tidigare är inte heller helt bra, men det jag får ta i ”små mängder” och under den andra trimestern (alltså månad 4-6). Hoppas bara att jag vågar ta dem – finns vissa risker om man tar den tidigt i graviditeten, allstå första veckorna då organen bildas. Helst av allt hoppas jag ju att jag slipper migän helt och hållet…

Nu har jag min fina, fina klänning hemma. Den kom till återförsäljaren/sömmerskan igår och jag åkte dit och testade den. Just nu är den lite för stor, men jag har kommit in i en period då jag kommer att gå upp 300-400 gram i veckan, vilket betyder ca 3,5 kilo till bröllopet. (Enligt beräkningar såklart – det behöver ju inte stämma helt på mig). Otroligt skönt att veta att jag har den hemma iaf, eftersom leveranstiden kan vara rätt lång och vi ju fick ”panikbeställa” en med tanke på Plupps antågande. I värsta fall hade den dykt upp tio dagar före bröllopet och kanske behövts sys om… Nu finns det tid att växa och hinna ta ut den i nödfall.

The news is out

13+2

Äntligen semester! Regnar idag och vi har inte gjort så mycket speciellt. Var ute och skulle titta på ostindienfararen Götheborg som angjorde Gävle igår. Tyvärr visade det sig att man var tvungen att parkera långt därifrån och åka buss till båten, vilket inte kändes så lockande. Vi åkte runt halva stan och tänkte se den från andra sidan hamninloppet, vilket inte heller lyckades. Däremot åkte vi inom kyrkan vi ska gifta oss i om exakt nio veckor. Åh, den är så fin! Tyvärr var den inte öppen så vi fick nöja oss med att insupa atmosfären från utsidan.

Igår berättade jag för chefen att jag är gravid. Han blev väl inte glad direkt kan man ju påstå, men vad ska han säga? Han sa något om att ”va roligt” och ”vi får fundera i höst på hur vi gör med vikarie”. Mumlade lite mer och önskade sedan trevlig semester. Pratade med min kompis/kollega I som konstaterade att han bara inte vet hur han ska göra i en sådan situation. Men lite tråkigt när man faktiskt får känslan av att man ”ställer till med problem”.

En väldigt rolig sak som hände i torsdags var att på morgonen gick jag in en sväng till I och kollegan K (man) som sitter i samma rum och sade gomorron och småpratade lite. Efter ett tag kom I in på mitt rum och sa att K frågat henne efter att jag gått ut om jag var gravid! Han sa att han tydligt fick känslan av att det var två som kom in i rummet och att han brukar känna på sig sådant! Oj! Vad häftigt! Vad härligt att ”känsliga” människor känner av Plupps närvaro. Mer än vad jag gör i dagsläget, om jag ska vara ärlig… Men snart så – några veckor kvar till att jag kommer att kunna känna små rörelser.

Tårvarning på Youtube

Kom till jobbet och fick se denna video. Tre av fyra började gråta, den fjärde (en karl) medgav att det absolut var gripande…

Ljudet måste vara på och läs texten…

Tre dagar kvar…

12+5

Tre arbetsdagar kvar innan välbehövlig och (enligt min mening iaf) välförtjänt semester! Har inte speciellt mycket inplanerat, mer än att bara ta det lugnt och äntligen ha tid att göra vad man vill. Lite småturer bland annat till en Älgpark i närheten, ansiktsbehandling, ett bröllop och en resa till släkten långt upp i Norrland har jag i alla fall tänkt mig. Hoppas bara på soligt och fint väder!

Som sagt några dagar kvar på jobbet att fixa klart inför hösten, rensa bland mappar, mail, papper osv. samt boka in höstens händelser så att inget ligger kvar och skräpar när jag kommer tillbaka. Feng shiu!

Förresten, nu är chefen tillbaka från sin semester och jag ska berätta för honom att jag är gravid. Faktiskt lite nervös för det… Har bara jobbat i lite mer än ett år (ett och halvt när jag går hem i januari) och är sån som känner en massa ”ansvar” så nu tänker jag att det kommer att bli lite körigt om jag drar mitt i allt med en massa projekt jag är projektledare för etc. Men å andra sidan berättade jag för tf chef, en äldre kollega, för några veckor sedan (när jag kände att jag behövde dra ner på takten gällande vissa delar) och han blev jätteglad, kramade mig och pussade mig i pannan. Det är ju en härlig reaktion!

Önska mig lycka till! Och lämna gärna ett litet meddalande här så att jag ser vilka ni alla är – för ni är rätt många här inne (hittills över 80 stycken bara idag).

Hjärta

12+1

Äntligen fredag! Efter en vecka då jag varit otroligt trött känns helkväll i soffan helt rätt. McDonalds och fredagsmoff framför en film…

Igår var jag hos barnmorskan. Vi pratade lite om mitt akutbesök och hon förklarade att jag var väldigt lättblödande och kommer nog få räkna med att det kommer att hända fler gånger under graviditeten. Det finns ingen riktig orsak utan kan bero på att jag cyklat eller liknande. Bara jag vet att Plupp mår bra så spelar det ingen roll för mig om jag har problem känns det som. Iaf så bad hon mig lägga mig ned så tog hon fram en liten apparat och sa att hon skulle se om vi kunde höra hjärtljuden. Hon drog lite över min mage och så hörde vi ”dunk – dunk – dunk” ”Det är ditt hjärta” sa hon. Hon förde runt lite mer på magen så hörde vi plötsligt ett ”dunkdunkdunk” mycket snabbare. Jag skrattade till och kunde inte låta bli att le. Det går inte att beskriva känslan av att höra ett litet till hjärta som slår i min kropp… Helt otroligt. Nu ler jag av att bara tänka på Plupps lilla snabba ”dunkdunkdunk” i min mage…

Nu ska jag ägna mig åt mitt stora Hjärta ett tag…

Fick förresten äntligen inbjudningskorten till bröllopet – Jättefina!

Trevlig helg!

Trötthet

11+6

Är så trött nu att det verkligen är en pina att behöva vakna på morgonen. Skulle se på Morden i Midsomer igår men det slutade med att jag såg början och slutet, ca en timme i mitten sov jag. Imorse hörde jag inte ens klockan eller att min sambo gick upp, han var tvungen att komma fram och klappa på mig för att jag skulle reagera. Ligger och funderar på om jag kanske ska sjukskriva mig på morgonen. (Lär aldrig hända dock – nån måtta får det vara!)

Egentligen skulle jag vara på Malta via ett projekt jag ansvarar för på jobbet nu. Lite råkigt att inte vara där, speciellt när jag får sms från de som åkte att de precis kommit tillbaka från stranden… Men det var helt självvalt att inte åka, eftersom jag inte mådde bra när vi skulle boka resan. Kände mig väldigt stressad och insåg att jag var tvungen att sänka ambitionerna och takten för att må bra.  

Imorgon ska jag till barnmorskan på kontroll, då måste jag diskutera min blödning. Har mina egna funderingar på vad det kan bero på, men vill kolla med henne om hon tror samma sak.

Cravings frågar folk mig om jag har. Nej, inget jättetydligt. Men jag har slutat med kaffe totalt och kan vara otroligt sugen på iskall mjölk… (händer aldrig annars) Däremot blir jag sugen på en massa olika ”rejäla” maträtter, förra veckan var jag tvungen att stuva morötter till köttbullar och kokt potatis. Idag blev det ugnspannkaka med grädde och snabbgjord blåbärssylt… Mmmm…

Lördagskväll på akuten

11+3

Helgen började väldigt bra med att vi åkte upp till stugan i Söderhamn direkt efter jobbet på fredagen. Fint väder, grillning nere vid sjön, lugn och frid och verkligen avslappning. På lördagen tog vi ett härligt dopp i sjön innan frukost (22 grader i vattnet). Eftersom det var lite för dåligt väder för sol-och-bad bestämde vi att vi skulle åka på en utflykt till Växbo kvarn istället och fika lite. Precis innan vi skulle åka märkte jag att jag blödde en del. Alldeles för mycket för att jag inte skulle bli ordentligt orolig. Tänkte direkt att ”nu är det kört!”. När vi kom fram till Växbo blödde det fotfarande och jag blev ännu mer säker på att det här skulle sluta riktigt tråkigt. Jag sa till sambon att jag definitivt måste kolla upp detta. Tillbaka i stugan hade det slutat och självklart blev jag lugnad av det, men ringde rådgivningen. Möttes av en trevlig tjej, som läste ur en manual att ”Om det blöder mer än en normal menstruation och du har kraftiga smärtor får du komma in direkt.” Normal menstruation, ja hur mycket är det? Efter lite konfererande med gynekologen sa hon att om det blir värre eller om jag är mycket orolig är jag välkommen in ändå. Självklart var jag mycket orolig.

Jag och sambon åkte till akuten och i receptionen satt trevlig kille och tjej som tyvärr såg lite medlidsamma ut (hjälp). Jag fick göra lite prover och sätta mig ner i väntrummet. Gynekologen skulle komma snart. En timme gick, två timmar gick, de kom och sa att ”det tillstött komplikationer på förlossningen” och att gynekologen var på operation. Tre timmar gick. En hel del hann gå igenom mitt huvud. Tänk om Plupp var död? Tänk om jag inte ens var gravid? Efter tre och en halv timme fick jag äntligen komma in. Det blödde inte mer då och hon ställde lite frågor om blödningen, graviditeten och om jag kände mig gravid… ”Ja, just nu är jag övertygad om att jag inte är det” svarade jag.

Hon började undersöka mig och klämde och kände lite. Hon såg ingen blödning och började göra i ordning ultraljudet (vul). Så sa hon ”Nu ska vi se om det finns nån därinne”. Jag var så orolig att jag knappt kunde andas. Hon kände runt med ultraljudet och min blick var fastnaglad vid monitorn. Jag såg ingenting först. Nej! Sedan såg jag något. Hennes blick var fokuserad och jag försökte tyda den. Så sa hon att ”Allt finns här, ser helt normalt ut.” Hon sa till min sambo att han också skulle komma och titta. Vi såg rakt uppifrån ett runt huvud, armar på sidan och ett hjärta i mitten. Hon sa att det var lite tidigt men testade vanligt ultraljud (på magen) och då såg vi hela Plupp. Huvud, mage, armar, ben. Jag var fortfarande inte helt lugn utan var tvungen att fråga om den levde. Precis då ”sprätte” Plupp till och viftade med armarna och guppade till med benen. Åh, vilken känsla!

När vi (förmodligen tydligt) lättade gick ut från akuten vinkade och log receptionspersonalen. Väl hemma var jag helt yr av trötthet och av lätthet började jag gråta. Jag hade varit så orolig och för första gången kände jag verkligen hur otroligt mycket jag känner för denna lilla någon som bara är några centimeter ännu. Känner mig helt varm av ömhet och glädje när jag tänker på att i min mage ligger en liten, liten bebis och flaxar. Längtar så otroligt mycket tills vi får träffa Plupp på riktigt…

Lite firande och synlig mage

11+0

Idag har jag och blivande mannen varit ett officiellt par i två år. Det firade vi med att äta ute efter jobbet på Söderhielmska Trädgår´n www.soderhielmska.se bland en massa andra sommarnjutare. Åt BBQ-kyckling med guacamole, coleslaw och pommes. Mannen varmrökt pepparforell (jag var inte helt säker på den fisken). Iaf var vi båda väldigt näjda med maten, servicen och solen. Hade varit härligt med en kall öl till… men Coca cola funkade det med.

Efter maten gick vi på Prins Caspian – helnöjda med den filmen! Kändes rätt annorlunda mot Häxan och lejonet och liknade mer Sagan om ringen och Robin Hood. En riktig vuxensaga med andra ord.

Något roligt: Före vår helkväll (överraskning för mannen) gick jag och mötte honom på jobbet (mitt tidigare) och träffade gamla kollegor och min fd chef. Hon visste om bebisen, men inte de andra. De förstod av det vi pratade om och då sa en: ”Ja, nu ser jag ju!” Nog för att jag börjar känna att kläderna stramar – men att andra ser… På restaurangen frågade servitrisen, väldigt omtänksamt, två gånger om ”Det var säkert att jag inte ville dricka mer – så du inte blir uttorkad i värmen” (har väl aldrig hänt tidigare). När vi sedan skulle gena över en central gata och stod och väntade mitt emellan körfälten stannade den bilisten vi väntade på skulle passera… Mannen var övertygad om att det var för att han såg att jag var gravid. Inte vet jag, men trevligt när folk är trevliga och omtänksamma!

Tolfte veckan

10+6

Imorgon går jag in i tolfte veckan och förhoppningsvis släpper oron lite över att någonting faktiskt kan gå fel. Vaknade imorse vid fyra och hade jätteont på ett sätt som jag inte kännt förut. Jag blev ganska orolig och det höll i sig en bra bit in på dagen. Men jag försöker tänka att det är så mycket som händer i kroppen och den förändras en hel del så det är inte så konstigt att det gör ont ibland. Missfall måste man ju inte misstänka vid minsta känning. Lättare sagt en gjort, kan jag meddela…

Har äntligen fått min efterlängtade gravidyoga från amelia. Tänkte att jag skulle försöka bli en vältränad och smidig gravid-tjej och framöver mamma. (Oj, ska jag bli mamma!?) 😉

 Bild från www.amelia.se