Inskrivning

9+6

I måndags var jag på inskrivning hos barnmorskan. Jag träffade henne för några veckor sedan på information och fick då intrycket av att hon var väldigt strikt. Jag har har mått ganska dåligt den senaste tiden och var ganska orolig när vi kom dit den här gången. Nu var min sambo med och denna gång fick jag ett jättebra intryck av henne. Vi fick båda känslan av att hon verkligen visste vad hon gjorde och pratade om, samtidigt som jag nog nu behöver någon som är klar och tydlig. Inget utrymme för missförstånd eller mesighet här inte! Den normala gången är att vi inte träffar henne igen förrän efter ultraljudet (v. 18)  i början av augusti, men eftersom jag som sagt inte mått så bra vill hon träffa mig igen om två veckor ”för att hålla lite koll”. Det känns väldigt skönt!

Älskar verkligen pioner och lägger in en bild på våra (dock snart utblommade)

Annons

Midsommar

Äntligen midsommar och en massa härlig midsommarmat! Ska till vänner och fira lite i lugn och ro med knytis. Jag och sambon gjorde en tårta igår som vi tror blev superbra! (från tidningen Buffe) Chokladbrowniebotten med dajm och jordgubbsmousse 😉 Låter smarrigt!

Jag älskar sill, potatis, gräddfil, gräslök och allt annat som hör midsommar till! Och som lite lugnande besked till oss gravida har ju Livsmedelsverket uppdaterat sina kostrekomendationer till lite mer rimliga.

Önskar er alla en trevlig midsommar!

Illamående

8+5

Känns som ett ”metalligt” illamående som gör att jag känner mig otroligt hungrig – ett sug i magen – samtidigt som jag mår illa under tiden jag äter och mest efteråt. Förstör mycket eftersom man blir så påverkad av att må illa. I morse när jag skulle cykla till tåget (pendlar till jobbet) trodde jag allvarligt att jag skulle behöva kräkas på vägen. Känslan av att sitta på ett tåg och fundera över om man måste kräkas eller kan hålla sig är inte heller speciellt angenäm…

På midsommardagen ska jag på bröllop och hoppas verkligen att jag kommer att kunna njuta av middagen och festen utan att sitta och kämpa med ett illamående…

Idag fick jag låna en kasse med böcker från en vän som fick barn för ett och ett halvt år sedan. Ögnade igenom en av dem och skrattade högt (någon omvänd psykologi?) åt ”skrämselförlossningsanekdoter” typ ”Berit fick ju trillingar helt utan förvarning och Ullas ryggrad sprack!” Nä, jag är faktiskt inte orolig över det alls än. Först och främst ska jag vara lite orolig fram till slutet av vecka 12 då det förhoppningsvis känns som att det faktiskt med största sannolikhet kommer att komma en liten bebis i januari.

Magbild v.6

Bild på magen i vecka 6.

 

Så här stor är Plupp just nu

Hittade en sida som visar utveckligen av fostret – får tyvärr inte bilden att visas här direkt men klicka så kommer du dit!

http://babystrology.com/tickers/baby-ticker-glass.swf?parent=Jennie&year=2009&month=1&day=21&babycount=1″></param><param

Börjar komma ikapp…

8+2

Jag är i vecka 9 och nu börjar jag faktiskt inse att jag är gravid. Mår illa, är yr, trött och nojjig över alla regler kring vad man får och inte får äta som gravid. Egentligen tänker jag att man klarar sig allra bäst med ett sunt förnuft men ibland är det svårt att låta bli alla konstiga tankar. Som igår, jag var på planeringsdag med min arbetsgrupp hos en kollega som bjöd på lunch. I solen, vid havet i hennes alldeles underbara hus bjöd hon på varmrökt lax (vaccumförpackad!), romsås och kokt potatis (såå gott) och eftersom jag inte har eller vill avslöja något på jobbet ännu så åt jag en liten bit. När jag kom tillbaka till jobbet gick jag in på livsmedelsverkets hemsida och fick bekräftat att det inte är ett bra val som gravid. Men, ibland är det svårt att vara ”perfekt” och jag tror att om man undviker alkohol, cigaretter och uppenbart ohälsosamma saker så är det bättre att ”synda” ibland än att gå runt och vara orolig. Den mentala hälsan hos modern påverkar nog fostret en del även den!

Första steget

7+3

Första steget på någonting otroligt är taget.  Om allt går väl kommer vi att få en liten bebis i slutet av januari 2009!

Jag är 29 år och bor tillsammans med min sambo och blivande man. Efter två år tillsammans och allt starkare bebis-längtan bestämde vi oss för att ta ut spiralen ”och se vad som händer”. I början av april togs den ut och vid första tillfället var det uppenbarligen ett lyckligt ägg som fick påhälsning. I mitten av maj skulle jag ut och dricka vin med en kompis och tänkte att det var lika bra att testa ”ifall”. Eftersom jag var helt övertygad om att det inte skulle vara något fick jag en mindre chock när ett svagt, men ändå tydligt streck uppenbarade sig. Vi blev båda förvånade över att det skulle gå så fort, men självklart väldigt glada.

Som det ser ut nu är beräknat bf 21 januari 2009 och jag är nu i vecka åtta.

Välkomna att följa med på denna resa genom graviditetens ups and downs och fram till bebis!